Chicago 2014 del 3
Jag och Louise redo och extremt förväntansfulla på vad helgen skulle bjuda på!
Vi började med en typisk amerikansk frukost som bestod av amerikanska pannkakor, äggröra, bacon, bär och färsk apelsinjuice.
Vi åkte tåget in till själva staden. Hittade även en väldigt rolig skylt på tågstationen.
Vi gick till fots en bra bit och njöt av den vackra staden.
Vårt första stopp fick bli Willis Tower, och denna gång fick vi uppleva utsikten i dagsljus vilket var kul. Jag blev inte besviken på utsikten denna gång heller! Vi passade på att prova cubs kepsar i souvenirer affären.
Lunchen fick bli på det otroligt roliga stället Dick's Last Resort. Det är verkligen en upplevelse att äta där. Resturangen är helt enkelt känd för deras otrevliga, retliga och ivriga personal som gör detta med glimten i ögat. Man får sig verkligen ett gott skratt under måltiden.
Vi trampade vidare till the Bean såklart. Ett måste.
Vi avslutade dagen med att åka en båt vid namn Sea Dog, som är en båt som åker ut en bit så man får se staden utifrån vattnet vilket är jättefint. Men det är även otroligt kul eftersom denna båt kör galet snabbt och kaptenen gör allt den kan för att få passagerarna så blöta som möjligt. Denna gång lyckades dom väldigt bra. När vi kom tillbaks till land var det som att vi tagit en dusch med kläderna på.
Ytterligare lite bilder från våra bilresor. Denna gång med fönstrerna nedvevade och troligen musiken på högsta volym.
Vi avslutade träningen med dessa coola outfits. Vi alla hade på oss knäppa kläder sista passet vilket blev en stor hit.
Dom sista dagarna började energin rinna ut. Vi hade inte fått ihop många timmars sömn de sista nätterna så vi sov typ överallt vi kunde.
Asså denna kväll, hade verkligen så himla kul. Vi klädde ut oss, åkte och köpte godis, hade disco i bilen, åkte sedan hem och kollade skräckfilm i källaren där alla sen somnade i vårt lilla fort vi försökt bygga.
Sista dagen spenderades i ishallen där vi hejade på Calli som tävlade. Jag låter bilden visa hur ledsna vi var över att behöva åka hem. Det fåniga var att jag sagt till mig själv att jag inte skulle börja gråta, men det gick ju käpp rätt åt helvete. Jag grinade som en liten bebis, så mycket att jag tyckte det var pinsamt.
Kommentarer
Trackback