Idag hejade jag, mamma och farmor in pappi in i mål på hans åttonde Stockholm marathon. Vädret var fruktansvärt, regnet bara vräkte ner. Men det var inga sura miner. Blir alltid lika imponerad av alla som deltar och tar sig i mål. Det är verkligen häftigt. Blev så varm om hjärtat när man skrek och hejade och fick ett leende tillbaka. Jag skulle så gärna vilja delta och ta mig igenom ett Stcokholm marathon bara för att. Inte för att jag tycker det är kul att springa utan för det är en grej jag vill kunna säga att jag har klarat av. Men det lär dröja ett  bra tag innan jag samlat mod och kraft för att klara av det. Sålänge kan jag iallafall konstatera att min pappa är ganska cool. Han rockar!